Längtan till livet
Ja minns när jag var liten, när jag satt i soffan och lyssnade på mammas berättelser om länder som hon vart i. Allt som hon har gjort och upplevt, det var som en saga, en spännande saga. Jag har aldrig, som säkert många andra små flickor, velat vara en prinsessa eller brytt mig om barbiedockorna i leksaksaffären. Jag har aldrig drömt om att bli en känd sångerska, aldrig ägt en sminkdocka och aldrig saknat det. Jag har drömt om att resa, om att få bli som mamma, jag har läst sagor och haft en nalle som hängde med vart jag än var.
Min mamma berättade om Israel, om människor, kulturer och äventyr. Hur hon träffade olika personer, var med om en skottlossning och hur hon fick hyra en liten hydda vid vattnet av en äldre man som tillbringat en del av sitt liv i koncentrationsläger. Hon berättade om ryska ortodoxer, rika italienskor, morotsgalna norrlänningar och fattiga israeliska kvinnor. Jag minns berättelser om biljakter, stenkastning och joggingturer innanför strängt bevakat taggtrådsstängsel. Jag har sett bilder på naturen, havet och bergen. Jag såg solnedgången, kameler och mamma i en prickig bikini på en strand som aldrig tog slut.
Jag längtar inte till hotellen, inte till att bli brun och inte till att dansa hela natten till västerländsk musik i Kairo. Jag bryr mig inte om att ha de modernaste kläderna, gå på de populäraste festerna eller bli tillsammans med någon bara för att visa alla andra att jag kan. Jag vill inte bli som någon annan. Min dröm är inte som din, mitt liv är inte som ditt. Min vilja tar en annan väg, jag vet vad jag vill nu.
Jag längtar till de enkla husen vid Röda Havet, till solen som går upp och speglar sig i vattnet och att dansa till arabiska takter med människor som inte finns här. Jag bryr mig om att alla ska få tillgång till ett hem och kunna dansa till vilken musik som helst. Jag bryr mig om att alla ska känna sig älskade och själva bestämma vilka dom vill vara.
Jag ska åka till verkligheten, jag ska hjälpa till, jag ska leva där.
Jag är inte som du, jag är som mamma.
Min mamma berättade om Israel, om människor, kulturer och äventyr. Hur hon träffade olika personer, var med om en skottlossning och hur hon fick hyra en liten hydda vid vattnet av en äldre man som tillbringat en del av sitt liv i koncentrationsläger. Hon berättade om ryska ortodoxer, rika italienskor, morotsgalna norrlänningar och fattiga israeliska kvinnor. Jag minns berättelser om biljakter, stenkastning och joggingturer innanför strängt bevakat taggtrådsstängsel. Jag har sett bilder på naturen, havet och bergen. Jag såg solnedgången, kameler och mamma i en prickig bikini på en strand som aldrig tog slut.
Jag längtar inte till hotellen, inte till att bli brun och inte till att dansa hela natten till västerländsk musik i Kairo. Jag bryr mig inte om att ha de modernaste kläderna, gå på de populäraste festerna eller bli tillsammans med någon bara för att visa alla andra att jag kan. Jag vill inte bli som någon annan. Min dröm är inte som din, mitt liv är inte som ditt. Min vilja tar en annan väg, jag vet vad jag vill nu.
Jag längtar till de enkla husen vid Röda Havet, till solen som går upp och speglar sig i vattnet och att dansa till arabiska takter med människor som inte finns här. Jag bryr mig om att alla ska få tillgång till ett hem och kunna dansa till vilken musik som helst. Jag bryr mig om att alla ska känna sig älskade och själva bestämma vilka dom vill vara.
Jag ska åka till verkligheten, jag ska hjälpa till, jag ska leva där.
Jag är inte som du, jag är som mamma.
Kommentarer
Postat av: Julia
Aw vad fin text Sara!
Du är så duktig på att skriva!
Låt oss åka till Afrika eller någon annanstans långt bort och göra projektarbetet! :)
<3
Postat av: D@ll€
Framtidsplaner är bra att ha, och det har du verkligen ;)
Snyggt skrivet också!
Men glöm inte bort att du ska leva också, det är viktigt det också.
Postat av: Sara
haha ja jag har inte brist på framtidsplaner iaf ;) skulle inte jag kunna leva? Det är ju det jag är bäst på ;D
Trackback
