..har jag och min lilla familj varit på flykt i mellersta Dalarna, det vill säga i siljansbyggden. Det var trevligt, och det konstiga är att det känns som det var mycket trevligare nu, när man ser tillbaka. Det brukar vara så, i alla fall för mig. När man efter några dagar faktiskt förstod hur bra det var, det märker man inte på samma sätt när man är mitt i det. Jag har på något litet sätt längtat till den här dagen, när familja skulle åka hem och jag skule få lite tid bara för mig, men sanningen är den att det bara känns tomt. Jag känner mig faktiskt lite ensam, vilket är en lite ovan känsla och faktiskt inte så speciellt trevlig, men jag har ju i alla fall mina små nallar att krama på. Jag har inte haft många ensama dagar på lovet och det har väl satt sina spår. I dag har jag i alla fall städat lägenheten, skurat golv och allt. Fast min säng är lite benlös, av anledningar jag inte väljer att ta upp. Har suttit ett bra tag och försökt skruva på benen igen. Det gick aldeless prima ända tills sista skruven, det var den som satte käppar i hjulet för mig, den var lite böjd. Trots tappra upprepade försök att med hamaren kunna slå den rak gav jag upp, så nu har jag en trebent säng och min ork är för låg för att skruva av alla skruvar igen, så att jag åtminstone kan få sängen sovbar.
Det kommer sluta med att jag sover på golvet inatt. 



 Puss på alla er som ligger mig varmast om hjärtat och som jag saknar♥