Nu har jag precis kommit hem från min favoritskrivarplats, skrev en liten miljöbeskrivning, blev skapligt bra. Känner för att läsa lite, så det blir nästa sak att göra, men först så ska jag lyssna lite på min favoritbarnvisa och fälla en liten tår. Jag vet inte varför jag fortfarande blir lite ledsen i ögat när jag hör den. När jag var liten var det för att jag tänkte på min ständiga följeslagare, min nalle, men nu? Kanske tänker jag tillbaka på när jag var mini, eller tänker jag fortfarande på min kära nalle? Eller har nallen förvandlats till allt som jag håller kärt? Nej, jag vet inte.. Jag vet bara att jag tycker om låten och att den känns som "min" låt.

Offra några minuter av era hektiska liv och lyssna på sången. Den kanske väcker minnen hos er också, det gör den i alla fall hos mig.