När ditt mål förblir din framtid, när din kamp är för evigt slut, när din lycka inte skriver sin historia. Det är den dagen du sviktar, faller och går ut.
Du kommer aldrig minnas tanken, som förut var din bästa vän.
Du känner inte längre hoppet, ni kommer aldrig ses igen.
Kanske blir du nedstämd, men det är sådant du får ta.
Du gjorde en gång ett val, säg inte att du ångrar dig, du hörde vad Gud sa:

"Livet är en gåva, du är på väg att lämna bort.
Jag råder dig att finna glädjen, den kanske verkar osynlig nu, men kommer att visa sig inom kort.
Att du nu är svag ger dig sedan åter mod, du kommer bli stark min vän och skall ej bada i ditt eget blod.
Jag välsignar dig nu mitt barn för jag måste skynda mig upp ett plan, till en herre med sotigt inre, till den dödsdömda karln.
Jag låter bli ett högtidligt ´amen´, karl här uppe försöker döda sin fru med den katthårsbevuxna kammen."

Även om Gud hade brått, gav han dig ditt livs enda vinstlott.
Ibland är det nog bra att inte lyssna på sitt inre, du kan börja se och höra saker, som du gjorde under sjukdommen du hade när du var mindre.
Du får nu står för dina misstags konsekvenser.
Du har inte längre något val, min kära far.
Har du inte insett än, vad som kommer hända med dig sen?
Minns du den dödsdömda karln?
Gud hade rätt.
Det är du, min kära far.