Vart är den här världen på väg egentligen? Det kan man ju fråga sig. Jag tar mig en eftermiddagsdusch medan jag sjunger några väl valda rader, inte så högt, nej faktiskt nästan likt en viskning. Men alla vet väl att man kommer igång efter ett tag, att duschmunstycket sakta förvandlas till en mikrofon och helt plötsligt står man på en scen. Det är fullt normalt att man agerar som jag gjorde när man har en publik på några tusen fans som står och skriker och sjunger med i texterna. Man höjer rösten ett snäpp samtidigt som man taktfast stampar med foten i golvet. Man är i en liten drömvärld, men plötsligt börjar den instrumentala delen låta en aning ostämd. Bubblan spricker och med ens är jag ute i den vanliga världen, men duschmunstycket tätt intill munnen och med öronen på spänn. "Bank"..."Bank"..."Bank". Jag stänger av vattnet, det blir kallt. Ännu ett bank, jag håller andan. Är det någon som helt saknar medkänsla eller har brist på humor som försöker banka ner min vackra skönsång? Är det tacken man får för att sprida lite glädje? Jag kan förstå om det är mitt i natten, men på eftermiddagen, nej, lite får man väl tåla tycker jag. Så hemskt kan det väl ändå inte ha varit, eller har jag missbedömt min förmåga? Nej, jag säger ja till falsksång, och nej till tråkmånsar och torrisar.
Jag kommer i alla fall fortsätta med min vackra stämma, även om jag bara har en åhörare, som tycker att det låter hemst och helst av allt vill skära av sig sina öron...