Det känns så hemma, men vi är packade som sillar. Hela familjen i min lägenhet och jag måste faktiskt säga att jag har tröttnat på dem nu, det ska bli himla skönt på fredag när de åker hem igen. Det känns hemskt att säga så om sin egen familj, men det känns som om jag behöver vara själv ett par dagar och smälta allt som hänt, bara kunna få tänka ifred. Just nu finns det bara en enda tanke i mitt huvud, som snurrar runt runt och spelar upp filmer om och om igen. Det är hemskt men samtidigt alldeless underbart. Jag vill inte sluta drömma och tänka även om det är så jobbigt, det känns ändå skönt på något sätt, och bra att man vet var man står. I alla fall finns det inget som jag tycker om så mycket som juste de tankarna...

♥