Jag har fått en vän, en trogen en, en livskamrat. Hans små svarta ögon ser på mig med sin oskyldiga och trofasta blick. Han är så mjuk och gossig och rund om magen. Min alldeles egna lilla pluttiga Bukowski-gossedjursälg.

Jag åt flingor och en liten macka i min ensamhet kl 11, jag var trött och fylld av längtan efter min prins som tidigt hade farit iväg på hemligt uppdrag. Jag satt ensam och grubblade medan vinden blåste i håret och ögona fäste sin blick långt bort i fjärran land. Då plötsligt hörde jag mystiska ljud i form av prasslande presentpapper, vad skulle detta betyda? In genom dörren kom prinsen och i famnen bar han ett stort paket addresserat till mig.

Då föddes Rune, i köket, en solig torsdag mitt på dan. Vi önskar Rune de allra varmaste lyckönskningar och hoppas att han får ett långt och lyckligt liv.

Tack Simon.
Jag ♥r Dig.