Jag sitter och lyssnar på musik som jag lyssnade på på högstadiet, man får så mycket minnen. Kanske fäller jag till och med en liten tår när jag inser hur mycket jag saknar min fantastiska klass. Jag önskar att jag kunde få leva de tre åren en gång till, för det var helt underbart.

Jag saknar de varma mackorna med kletig ost, de 40 min "långa" lektionerna, den goda skolmaten och den långa tråkiga korridoren. Jag saknar känslan av otrolig lycka när man fick se på film på lektionen, när man pysslade strax före jul och gick till centrum för att köpa glass, jag saknar till och med varven. Men mest av allt saknar jag gemenskapen. Jag saknar när vi sålde bullar på fredagar, satt och solade utanför svenskasalen och när vi åkte till Stockholm. Jag saknar alla lektioner vi hade och alla saker vi gjorde. Nu förstår jag hur bra vi hade det, vi bara fanns, och det var allt vi behövde göra. Jag önskar så innerligt att jag kunde få uppleva allt det där igen. Nu är det inte bara en tår som faller nerför min kind, utan ett helt dussin.

Jag överdriver inte när jag säger att jag älskar er, för det är vad jag gör, känslan kan inte beskrivas på något annat sätt.