Det enda som räknas är det riktiga.
Det riktiga är det som sker i verkligheten.
Verkligheten är den vi lever i.
Vi lever som vi vill.
Om man sitter i en liten eka i Tisken, eller plockar bananer i regnskogen.
Om det är verklighet så räknas det.
Det räknas om du valt det själv.
Om du vill det, eller bara gör det i väntan på annat.
Att vandra i berg i Sydamerika och att sitta under månen på en kulle i såkne, det är verklighet för mig.
Det är det som räknas, inte vad jag borde ha gjort eller vad andra tycker att jag borde göra.
Det jag gör, det som jag själv valt att göra, det är det som är av värde.
Jag ser tillbaka på vad jag gjort. Allt är inte av värde. De stora sakerna, de är inte bra.
Men allt kan man inte styra över, vissa saker bara händer.
Man ser inte, man lyssnar för mycket, utan att tänka själv.
Jag ångrar inget, jag bara önskar att jag kunde få se hela bilden.
Men det är för sent nu, och det kommer det alltid att vara.
Människor är intressanta saker, man kan genomskåda dem utan att få se kärnan.
Ting som göms i djupet flyter ibland upp till ytan, man måste vara beredd.
Jag vet att jag inte kunde vara det.
Jag var nästan under vattnet själv.
Som sagt, jag ångrar inget, för jag kunde inte gjort nåt annorlunda.
Men jag undrar hur allt stod till, hur verkligheten såg ut.
Vissa stannar i tiden, andra går vidare.
Jag är på frammarch och det är tack vare verkligheten.



Lev i nuet gott folk!