När man inte ser klart, när allt bara bli suddigt, när ljuset bleknar, vad ska man göra? 

Alla dagar, all tid som man ägnat åt en enda sak, var det förgäves?

Finns det en utväg, ett sätt att fly?

Man vill inte vara kvar, man känner sig vilsen, man sviktar mellan hopp och förtvivlan.

Ska man ge upp?

När hjärtat bultar och man känner sig yr, när hjärnan tvivlar och man känner inget alls, hur vet man då vad som är rätt?

Kanske känner man på sig att det har varit, är, kommer att bli, helt fel.

Det blev inte som man tänkt sig, man var för klar, för snabb, alldeles för upptagen på andra linjen.

Man vill göra allting bra igen, men går det?

Kan man bara lägga det förflutna på hyllan?

Nej, det kan man inte!

Det går inte!

Varför!

Kan du svara på det

Varför?

Jag vill inte sitta här, jag vet att det är fel, det jag håller på med.

Att någon kommer bli sårad, att någon aldrig vill se mig mer, det vet jag.

Men det jag vill, det betyder mycket, det betyder allt.

Mitt hjärta är mitt palats, fönstren står vidöppna och man kan se allt man vill, man ser ända till horisonten.

Men ser man det? Det man letat efter så länge, men aldrig funnit.

Finns det över huvud taget?

Om inte, så är allt bara luft.

Jag är luft.

Du är luft.

När benen inte bär längre, när orken tar slut, när hjärtat stannar.

Jag bryts mitt i tu.