Jag har aldrig kännt så här i hela mitt liv! Och jag vill inte göra det heller. Just nu känns det som om jag har tusen olika uppgifter och närmsta vecka kommer bli den längsta i mitt liv. Och det värsta är att jag måste få jättebra på allting, jag måste prestera bättre än jag kanske kan.. åhh vad jobbigt..

Jag har alltid kännt att mina betyg räcker till nästan vad som helst och har aldrig tänkt så mycket på dem.. förän nu. Nu måste jag få så högt jag bara kan för att ens ha en pyttechans att komma in på Kultur, och jag vill ju så gärna det. Det jobbiga är att det känns som en press, visserligen bara från mig själv, men det är ju jag som ska komma in också. Ett betygssteg sämre än tänkt i en kurs kan ju betyda att jag inte kommer in, väääldigt små marginaler. PLUS att jag har kommit på att det säkert är högre poäng i år eftersom jag söker till andra året som det finns, och det känns som om fler söker nu än när programmet är helt nytt. Jag måste tänka att jag inte kan göra mer än mitt bästa.. vilken klisché.. fast en sann sådan.

Ibland känner jag mig rätt dålig.. fast på ett bra sätt..