Jag håller med, i en av tidernas bästa låtar. Förövrigt med en av tidernas bästa artist. Men om man tabbar sig, kommer ingar rosor och palmblad. Det finns fel, absolut. Det finns olika kategorier av felaktigheter. Det blev svart, jag ångrar mig. Kanske viskar Erik Hassle i mitt öra. Och svaret på frågan han ställer är nej. Det är som att gå på en blöt väg på höstens rand, det är blött, så blött. Man kunde gått på en annan väg, jag vill vända om. Man inser hur fel man kommit, är det för långt tillbaka? Svaret på den frågan är återigen nej. Man är aldrig för långt borta, är det för långt tar man bilen. Och om man kommer fram, är det värt allting. Allting...