Alla som inte heter Sara lär sig av sina misstag
Jag blir aldrig klok på mig själv! För gus skull Sara! Lär dig! Du är inte övernaturlig!
För det första ska man inte begå samma misstag flera gånger, jag pratar så klart om mitt kära misstag "tro-att-man-varje-gång-man-ska-cykla-över-en-trottoarkant-kan-göra-det-från-sidan-med-en-lite-äldre-cykel" .. Det funkar ALDRIG. och jag vet det, egentligen, fast ändå gör jag det, och ramlar, som alltid, som vanligt.
Men nu har jag ingen cykel och har inte haft det på ett år.. och nu ploppade visst ett till misstag upp... men för att göra en lång historia kort.. Lås alltid din cykel. Och om du blivit av med den en gång för att du inte låsta, lås alltid din nästa cykel så det inte händer samma sak igen, det gjorde inte jag....
Men till dagens misstag, eller till historien till det..
Jag har kommit på världens grej! Jag ska starta en klädaffär! Inte så speciellt va? Men jo, för jag ska sy alla kläder själv och om jag ska bli klar med mitt klädföråd till jag slutar gymnasiet så är det ju bäst att sätta igång med en gång. Sagt och gjort, jag gick till tygaffären, som så många gånger förr och köpte tyg. Det var ett så fint naturvitt tyg med stora röda blommor på, av det skulle jag sy en klänning, en 50-tals inspirerad med veck och båthals. Den blev jättebra, verkligen, och det var rekord på hur länge jag orkade följa ett mönster. Det känndes verkligen som om jag hade lyckats när jag stod där med den nästan färdiga klänningen och det var dags för en första provning.
"Ojj, lite liten va!? Men om jag drar lite extra i ena hörnet... kanske borde utvidga den lite... nej...om jag bara tar i allt jag har.. bära eller brista lixom...".
På något konstigt sätt fick jag faktiskt på mig klänningen och den satt till och med riktigt bra. Än så länge, frid och fröjd. Men sen hände det som jag inte räknat med, eller som jag egentligen visste hela tiden men inte ville tänka på, och se nu hur det gick.
" Oh herre jesus, den sitter fast.. men om jag gör som jag gjorde när jag fick på mig den då... oh shiet jag drog ju bara, det fanns ingen taktik!... HJÄLP!"
Ja och här sitter jag nu, två timmar efter katastrofen och ber till Gud att jag inte ska behöva klippa upp den, eller ens behöva sprätta "lite" i ena änden... Jag har för breda axlar, that´s the problem!
Lycka till till mig... och jag lär ALDRIG göra om det igen.. Jag lovar..
För det första ska man inte begå samma misstag flera gånger, jag pratar så klart om mitt kära misstag "tro-att-man-varje-gång-man-ska-cykla-över-en-trottoarkant-kan-göra-det-från-sidan-med-en-lite-äldre-cykel" .. Det funkar ALDRIG. och jag vet det, egentligen, fast ändå gör jag det, och ramlar, som alltid, som vanligt.
Men nu har jag ingen cykel och har inte haft det på ett år.. och nu ploppade visst ett till misstag upp... men för att göra en lång historia kort.. Lås alltid din cykel. Och om du blivit av med den en gång för att du inte låsta, lås alltid din nästa cykel så det inte händer samma sak igen, det gjorde inte jag....
Men till dagens misstag, eller till historien till det..
Jag har kommit på världens grej! Jag ska starta en klädaffär! Inte så speciellt va? Men jo, för jag ska sy alla kläder själv och om jag ska bli klar med mitt klädföråd till jag slutar gymnasiet så är det ju bäst att sätta igång med en gång. Sagt och gjort, jag gick till tygaffären, som så många gånger förr och köpte tyg. Det var ett så fint naturvitt tyg med stora röda blommor på, av det skulle jag sy en klänning, en 50-tals inspirerad med veck och båthals. Den blev jättebra, verkligen, och det var rekord på hur länge jag orkade följa ett mönster. Det känndes verkligen som om jag hade lyckats när jag stod där med den nästan färdiga klänningen och det var dags för en första provning.
"Ojj, lite liten va!? Men om jag drar lite extra i ena hörnet... kanske borde utvidga den lite... nej...om jag bara tar i allt jag har.. bära eller brista lixom...".
På något konstigt sätt fick jag faktiskt på mig klänningen och den satt till och med riktigt bra. Än så länge, frid och fröjd. Men sen hände det som jag inte räknat med, eller som jag egentligen visste hela tiden men inte ville tänka på, och se nu hur det gick.
" Oh herre jesus, den sitter fast.. men om jag gör som jag gjorde när jag fick på mig den då... oh shiet jag drog ju bara, det fanns ingen taktik!... HJÄLP!"
Ja och här sitter jag nu, två timmar efter katastrofen och ber till Gud att jag inte ska behöva klippa upp den, eller ens behöva sprätta "lite" i ena änden... Jag har för breda axlar, that´s the problem!
Lycka till till mig... och jag lär ALDRIG göra om det igen.. Jag lovar..
Jag hör när du ser att jag känner din kärlek
Jag såg ingenting, ingenting som nu blivit allt.
Jag hörde det inte, ljudet har gjort mig döv.
Det var inte fel på ögonen, blicken har stannat.
Öronen var inte där, de har vänt nu.
Mina läppar kände aldrig längtan, de är dina nu.
Det jag aldrig hade, det jag inte visste fanns.
Allt kom flygande som korken från en nyöppnad champagneflaska och träffade mig där det kändes som mest.
Ditt sätt att se, ditt sätt att känna, det gjorde mig till den jag blev.
Jag var den lilla knoppen på själkens ände, fastspänd och knappt synlig.
Du var solen som kom för at värma, för att lysa och ge liv.
Knoppen slog ut, solen lös, det var höst.
Du gav mig liv, jag var ditt mål.
Din önskan, mitt val.
