JAG ÄR KLAR MED KLIMATMÖTETGREJEN OCH HISTORIAUNDERSLKNINGEN! Jag är så lycklig! Även om jag inte fick det där sommarjobbet jag skrev om tidigare, ledsen mun på det! Men efter ett antal timmars plugg så satte jag mig ner här i min fåtölj och skulle precis börja skriva, då det ringde på dörren. Jag tassar fram till dörren, kikar genom titthålet och öppnar dörren med ett stort leende. Det var min kära granne som nu officiellt har bjudit mig och simon på kalas, 1års-kalas, Gud vad kul det ska bli. Får fundera på vad man ska köpa till en så liten männniska, några tips? Känner också att jag kan bättra på min knaggliga engelska, men jag kan ju i alla fall göra mig någorlunda förstådd, den lilla förstår nog ändå inte vad jag säger. Hur som helst så kommer det säkert bli super!

Om en timma börjar semifinalen i Eurovision Song Contest, dock utan sverige, som vi får vänta till på torsdag för att se. Jag har plannerat att dagens kvällmat, kvällen till ära får bli mannagrynsgröt, det var ett tag sen.

Beaucoup de baisers pour vous ♥

Nu tycker jag att det är på tiden att jag skriver ett helt eget inlägg till min allra trognaste läsare, som jag med den här lilla dikten vill tacka för en hel del saker, bland annat för att du får mig att sätta mig här och skriva lite ibland.
Tack.

Du vet vem du är, och du vet att jag håller dig kär. Du får mig att känna mig som hemma, det som förut var som ett dillemma. Du gör mig stark, du får mig att lätta från jordens mark. Du är som tårtans röda ros, eller som senapen på korv och mos. Du är som strösslet på en glass, och det vill man ha i stora lass. Du är som kolsyran i läsken kall, som alla vackra färger i nyårsknall. Du är som en snöflinga på ljummen tunga, som luften i min egna lunga. När det blir för varmt är du fläkten i en vind, den svalkande blåsten mot min röda kind. Om våren är du solen, gul och fin, och om jag var en ädel fransman hade du varit ett glas med vin. Dina blickar får mig att le, öppna dina ögon så får du också se. Din hand är mjuk och len, när jag ser på dig blir jag med ens lite klen. Dina ögon blå gör mig glad och lycklig som få. Hela du har gjort mig hel, du är snäll, jag har inte fel.
Så tack snälla du med kepsen fram och bak, du har blivit min verkligt undebara sak.
♥

Idag har jag varit väldigt trött, men det har inte regnat, fast igår var det blött. I helgen hoppas jag på solens sken och att jag ska få lite bruna ben. Imorgon en väldigt speciell dag det är för en som jag har väldigt kär. Min lilla far ska springa med de ben han har, han ska studdsa fram som ett litet lamm och sedan förtjänar han att klä sig i glitter och glam. Jag önskar honom allt gott, allt det som han gett mig och som jag av honom alltid fått. Jag tror på dig min kära far, det har jag alltid gjort och kommer alltid göra, vad som än händer, i alla dar. Så all lycka från mig, du vet att jag älskar dig.

Jag känner att jag är på ett lite rimmat humör, och att jag äta en apelsin bör, innan jag törstar ihjäl och dör. Jag är glad nu igen, och är övertygad om att det är jag även sen. Jag alltid bra ska må och på tal om ingenting har jag köpt en klänning blå. Den är fin och grann, och jag blev så lycklig när jag den lilla fann. Jag tror jag ska ha den så snart jag får lust, då blir jag sommrig och hästen säger "Frust". Men jag har ingen liten pålle, fast Carro har en katt som heter Grolle. Han är snäll innerst inne, fast ibland blir jag rädd för hans busiga sinne. Tillbaka till allt som pågång nu är, jag vill plocka bär och jag önskar att Simon var här. Vi kunde väl gå en promenad eller nåt, bygga ett sandslott och klä oss flott, äta gott. Nu blev det lite mycket rimm, but I really really missing him. Jag tror att jag stavade rätt, det blev i alla fall på mitt sätt. Nej nu får jag sluta att dikta, och mot stjärnorna jag blicken ska rikta. Natten kommer med tysta kliv, jag går vidare, och jag trivs med mitt liv. Jag ser på världen med ögon blå, jag ett litet frö vill så. Det ska under solen få gro, jag ska sköta om det och plantera det på en bro. Det där sista blev inte så bra, i alla fall inte som det jag tidigare sa. Nu ska jag avsluta med nånting elegant, som när en prinsessa kommer in på en ridande elefant.
Jag önskar er alla en underbar natt, sov så gott och klappa din katt.

Idag har det varit en helt mysko bra dag. Det började i och för sig med att jag försov mig, men sedan har jag varit helt jätteglad hela dagen och jag vet inte varför. När jag gick hem efter skolan stannade jag till vid Maxi och köpte mig en Långa-farbrorn-glass, det var helt mums! Sedan gick jag ut på en långpromenix och plockade blommor och tränade på mitt svenskatal som jag ska ha imorn. När jag kom hem igen fick jag ett litet ryck, gick in på arbetsförmedlingen och sökte sommarjobb! På grund av mitt fantastiska personliga brev tror jag att jag kommer få jobbet, eller jag hoppas på det iaf. Efter en varm dusch upptäckte jag att jag har blivit solbränd på axlarna och armarna, äntligen ger solen lite brunhet, eller rödhet, men i alla fall!

Det var allt för mig denna lyckans dag, ha det underbart ni vackra människor.

Det enda som räknas är det riktiga.
Det riktiga är det som sker i verkligheten.
Verkligheten är den vi lever i.
Vi lever som vi vill.
Om man sitter i en liten eka i Tisken, eller plockar bananer i regnskogen.
Om det är verklighet så räknas det.
Det räknas om du valt det själv.
Om du vill det, eller bara gör det i väntan på annat.
Att vandra i berg i Sydamerika och att sitta under månen på en kulle i såkne, det är verklighet för mig.
Det är det som räknas, inte vad jag borde ha gjort eller vad andra tycker att jag borde göra.
Det jag gör, det som jag själv valt att göra, det är det som är av värde.
Jag ser tillbaka på vad jag gjort. Allt är inte av värde. De stora sakerna, de är inte bra.
Men allt kan man inte styra över, vissa saker bara händer.
Man ser inte, man lyssnar för mycket, utan att tänka själv.
Jag ångrar inget, jag bara önskar att jag kunde få se hela bilden.
Men det är för sent nu, och det kommer det alltid att vara.
Människor är intressanta saker, man kan genomskåda dem utan att få se kärnan.
Ting som göms i djupet flyter ibland upp till ytan, man måste vara beredd.
Jag vet att jag inte kunde vara det.
Jag var nästan under vattnet själv.
Som sagt, jag ångrar inget, för jag kunde inte gjort nåt annorlunda.
Men jag undrar hur allt stod till, hur verkligheten såg ut.
Vissa stannar i tiden, andra går vidare.
Jag är på frammarch och det är tack vare verkligheten.



Lev i nuet gott folk!

Nu är jag hemma i kära Falun igen efter en lång bussresa, som gick väldigt fort, kanske kan bero på att jag sov under 90% av resan. Det är så skönt att sova på bussen, allt går så fort. Fast nu är jag inte trött och kommer säkert inte kunna sova, men det är det värt.

Jag har kommit på att jag älskar kvällar(!) Det är som en helt ny värld, som om allt som finns på dagen har bytts ut. Är det mörkret? Och varför går alltid kvällen och natten snabbare än dagen? Det är då kan man göra som man vill. Det är då man kommer på alla briljanta ideér och sitter i timmar och bara tänker. Jag sitter och lyssnar på Lugna Favoriter och tänker på allt bra som finns. Och nu finns det inget som kan stoppa mig. Inget hindrar mig från att lyfta från marken och för en liten stund befinna mig i vilken värld jag än vill. Nu finns det inga hinder. För nu är det kväll.

Jag önskar er alla en god kväll ♥

Uppdatering för de senaste två dagarna:

• I tisdags var jag med Simon och hans kära familj till Leksand för att kolla på gamla fina bilar, och först nu har det gått in i mitt huvud att det kallas för Åkdon och termos. Och för er som inte vet så är Åkdon ett slags fordon(rätta mig ifall jag mot all förmodan har fel) och termos representerar fikat. Jag hjälpte till att vaxa Simons fiiiina bil: Volvo 140 Sport-68, så nu kan jag det också, det går framåt! :D

• Igår satt jag nästan hela dagen i en buss, men jag sov halva vägen så det gick ändå rätt bra. När jag sedan kom hem var allt som vanligt, föruton att lilla DAVID HAR BLIVIT VÄLDIGT LÅNG! Det var han inte sist gång jag såg honom. Om det förtsätter så här så är jag snart kortast i familjen!

• Idag ska jag och pappa åka till "landet" och tälta. Eller ja, först ska vi träna och sen ska vi tälta, och laga mat på triangakök. Inte för att vi inte har gjort det förr, men det är alltid lika roligt!

Det var väl allt vettigt jag hade att säga för den här gången.. jo juste ja, imorn ska jag och pappa ANMÄLA OSS TILL KÖRSKOLANS HANDLEDARUTBILDNING! Har man tummat på det så har man ;)

Ha det bra!


Skostorleken på min skor: 42,5

Känner att jag även denna dag bör uppdatera min ibland alltför ouppdaterade blogg, så jag hoppas att det är någon som läser, så mitt jobb inte är helt i onödan.

Nu har helgen sprungit iväg och imorgon börjar en ny vecka, visserligen halv, men ändå. Och vad har jag nu gjort för vettigt, jo jag har spenderat i stort sett hela helgen med ett blont energiknippe, det vill säga Simon. Vi var bland annat på Rättviks marknad, den största marknaden jag nånsin har vart på! Om man gick runt i två timmar så hade man ändå inte sett allt. Sug på den Harvens Dag! Och säljer de remmar på Harvens Dag, nej jag skulle inte tro det!

Helgen har med andra ord varit bättre än bäst och det är himla synd att den är över, men det kommer ju andra dagar, och det ser jag fram emot.

God är natten på er mina kära vännor
♥

Jag sitter och lyssnar på musik som jag lyssnade på på högstadiet, man får så mycket minnen. Kanske fäller jag till och med en liten tår när jag inser hur mycket jag saknar min fantastiska klass. Jag önskar att jag kunde få leva de tre åren en gång till, för det var helt underbart.

Jag saknar de varma mackorna med kletig ost, de 40 min "långa" lektionerna, den goda skolmaten och den långa tråkiga korridoren. Jag saknar känslan av otrolig lycka när man fick se på film på lektionen, när man pysslade strax före jul och gick till centrum för att köpa glass, jag saknar till och med varven. Men mest av allt saknar jag gemenskapen. Jag saknar när vi sålde bullar på fredagar, satt och solade utanför svenskasalen och när vi åkte till Stockholm. Jag saknar alla lektioner vi hade och alla saker vi gjorde. Nu förstår jag hur bra vi hade det, vi bara fanns, och det var allt vi behövde göra. Jag önskar så innerligt att jag kunde få uppleva allt det där igen. Nu är det inte bara en tår som faller nerför min kind, utan ett helt dussin.

Jag överdriver inte när jag säger att jag älskar er, för det är vad jag gör, känslan kan inte beskrivas på något annat sätt.