Livet ur Saras perspektiv -

Livet

som en höstens vindpust mot kvällsburen kind?

som alla slokade blommor när de somnar under rödblommande lind?

som alla de vattnets ringar som slår mot kalla stenar?

som det som jag aldrig säger, men alltid menar?

som varje steg mot valfria gränder?

som alla sandkorn på vackra stränder?

som ett leende till alla de som finns?

som de ögonblick jag förevigt minns?

som en kallande röst bland alla de andra?

som på den ensliga stig vi alla någon gång ska vandra?

som nya blickar bredvid välkänt fenomen?

som den gången jag stod på kanten, blickade ut och kände hur vinden ven?

som att någon gång få veta vem man är

som att stå under samma himmel med den man håller kär

som att våga greppa den andra handen, blinka till och börja gå

som om allting blir så mycket bättre när man är två?

hur ska jag kunna leva med längtan?

över allt som var

och allt det som aldrig fick plats

när det gick så fort

att man aldrig hann fatta de beslut man borde tagit

hur ska jag kunna leva med ovissheten?

kanske kommer man aldrig härifrån

borde man rusa iväg?

åka in i det som kallas verkligheten

det som alltid kommer ikapp en

hur ska jag kunna leva utan det jag allra helst vill ha?

när jag ligger på rygg

alla stjärnor lyser upp i mörkret

du kanske ser dem

och med ens känns avståndet inte längre så långt

hur ska jag kunna berätta vad som är sanning?

utan att ens veta själv

när jag inte vet vad världen behöver mig till

när det enda jag kan säga är

att jag saknar dig