Som om allting blir så mycket bättre när man är två?
Livet
som en höstens vindpust mot kvällsburen kind?
som alla slokade blommor när de somnar under rödblommande lind?
som alla de vattnets ringar som slår mot kalla stenar?
som det som jag aldrig säger, men alltid menar?
-
som varje steg mot valfria gränder?
som alla sandkorn på vackra stränder?
som ett leende till alla de som finns?
som de ögonblick jag förevigt minns?
-
som en kallande röst bland alla de andra?
som på den ensliga stig vi alla någon gång ska vandra?
som nya blickar bredvid välkänt fenomen?
som den gången jag stod på kanten, blickade ut och kände hur vinden ven?
-
som att någon gång få veta vem man är
som att stå under samma himmel med den man håller kär
som att våga greppa den andra handen, blinka till och börja gå
som om allting blir så mycket bättre när man är två?
Kommentarer
Postat av: Cornelia
Hej Sara! Vad gör du hur går det hur mår du? Hhihi kram
Trackback
